sigurdsdotter

Tidig tisdag morgon försökte jag mig på en "Carrie" dvs. ett café besök alldeles alena mumsande på godsaker då jag hade själ att ge mig själv en liten god gåva! Skillnaden från mig och Carrie förutom att hon har den underbaraste röda klänning med svarta prickar så har C en stor men hemsk söt hund vid sin sida som hon matar. Jag däremot fick en tok gubbe bredvid mig som satte igång och prata. Mycket osammanhängande och sluddrigt, jag log och försökte på ett artigt sätt ta in vad han sa. Hela tiden log han rart och när han till slut gick så önskade han mig en fin dag lyfte på hatten och gick. Där helt plötsiligt i min ensamhet tänkte jag att han var den enda som hälsat på mig där inne på caféet till och med önskat mig en bra dag. Det slog mig, måste man vara smått tokigt för att våga se och tala med andra?

JObbar annars för fullt ingen rast eller ro. Längtar så till skolan ska börja! Ooo  kaxiga K vi får ta fikan när jag återvänder hem igen, det hans inte med sist mkt med släkten!

Sov gott på er!